fredag 10 december 2010

Årets julklappstips

Blickar ut
Rönnskär

Rena Skönheter: Klassiska Svenska Segelbåtar av Bengt Jörnstedt
Rena Skönheter har inte undgått någon. Mera än så behöver inte sägas.

Ett utdrag ur Rena Skönheter:
Ända fram till sextiotalet varade denna energiska, kreativa tid som var träbåtarnas epok. Flera tusen byggdes, många är borta, andra har sålts - och säljs - till utlandet. Men åtskilliga finns kvar, kärleksfullt vårdade. Deras öden har varit skiftande som vinden och är inte sällan gripande.

Se, länk

Styyrpuuri av Tanja Orsjoki
Textilkonstnären Tanja Orsjoki tog i samarbete med Vallila år 2009 fram en mängd snygga textiltryck. Bland dem finns det oemotståndliga Styyrpuuri - Styrbord. Trycket föreställer HSS - Helsingfors Segelsällskaps gästhamn vid Skifferholmen. En fråga återstår bara, skymtar vi månne en folkbåt i förgrunden?

Se, länk

Akvarell av Pive Toivonen
Konstnären Pive Toivonen lever sin skärgårdsidyll i en gammal lotsstuga på Högsåra. Tillsammans med både make, hund och en Finnrose 37 från sent 60-tal beger de sig ut på äventyr som sätter spår i sagolika målningar i akvarell. Nedan ett axplock från sommaren på Högsåra.

Se, länk

Mumin 65 år!
Författaren Tove Jansson skapade Mumintrollet för 65 år sedan. Utöka din väns skeppsbibliotek med Pappan och Havet. När spänningen tar vid kan en mjuk figur vara på sin plats.

Ett utdrag ur Pappan och Havet:
Ska det inte finnas en ö med en stor fyr nånstans här i närheten, fortsatte pappan. Varför brinner den inte? Vi borde ha sett fyrljuset för länge sen.
Fiskaren gled förbi i sin båt. De kunde knappt höra honom när han äntligen svarade: Man vet inte så noga...
Far hem igen. Ni har kommit för långt bort...
Nu var han försvunnen bakom dem. De lyssnade efter årtag men natten var tyst.


Se, länk

Guardian of the Baltic Sea
Guardian of the Baltic Sea är ett smycke designat av Noora Kunttu och Heini Lehto vid Kehrä Interior. Smycket är handgjort i Finland av återanvänt silver. Varje enskilt smycke är unikt och numrerat. Det finns att tillgå som halsband eller slipsnål och vid varje såld produkt doneras 40€ till förmån för Östersjön. Läs mera om samarbetet mellan Kehrä Interior och Baltic Sea Action Group, BSAG.

Se, länk

GoGirl
Deras slogan lyder Don't take life sitting down. GoGirl - För att livets största äventyr inte skall handla om att söka en toalett. Om kajutan är trång och en flyttbar kemisk toalett inte är ett alternativ finns GoGirl som en räddare i nöden. Köp den som en gåva till dig själv eller med tanke på kvinnan du ämnar göra ditt livs seglats med.

Se, länk

OnePiece
Vem behöver ett seglingsställ när OnePiece finns? Det ultimata klädesplagget på så väl kryss som i pisten och - som pyjamas. You choose!

Se, länk

tisdag 16 november 2010

Bildbevis

Ett makalöst getingbo

Festligheter och vacker skymning

Under midsommarafton bjöd Skinnarfjärden på festligheter, mastodontbyggen och oemotståndlig skymning. Då befann vi oss som sagt ca 20 sjömil bort. Midsommardagen till ära fick Caramia äntligen vaggas av den omtalade fjärdens vatten. Vi åt rester från gårdagens festmat, njöt av en middagsvila och lyssnade till väderleksrapporten som uppmanade oss att lätta ankar och ta natt vid Petsmo nedlagda fiskehamn.

Omkring midnatt rev nordvästan till, mycket byig och omkring 14 m/s. Fallen smattrade mot masten och vågorna klappade skrovet. Eftersom gästbryggan var något förfallen kollades med jämna mellanrum förtöjningen och fallen justerades.

Trots sovmorgon lättade inte vinden. Vi tog en promenad, lunchade, gjorde matlådor och sjöstuvade. Vid 16:10 inledde vi hemfärden med en läns på sex knop. Vid Håpören hissades fock och kort därefter inleddes den sex timmars snäva kryssen i hård sjö (som nämndes redan i föregående blogginlägg).

Skinnarfjärden

På svaj utanför stugan

Året innan (2009) kom vi ju oss bara till Köklot. Då firade vi midsommarafton vid Replot hamn, lyssnade på Till havs av Jussi Björling, avnjöt en strålande kvällsbit och utbytte skepparhistorier med en tillgiven "skärikatt". Vi förundrades även över grannens, en Colin Archer, inbyggda bastu. Under tidig midsommardag hissade vi segel mot Köklot och ekipaget (denna gång ett åkdon på fyra hjul med privatförare) tog sig längs Alskatvägen mot vårt kära Koskö.

Replot hamn

Köklot fiskehamn

fredag 12 november 2010

Midsommar

Då den första snön lagt sig i Vasatrakten, hoppeligen inte för att stanna (tänk på alla fina skridskoisar!!) och seglinssäsongen definitivt är slut (Ja, kära vänner, Linden ligger tryggt förtöjd i Sjökvarteret, Mariehamn), kan det vara på sin plats att blicka tillbaka på sommarens soliga strapatser.

Midsommarhelgen är en av de få helger som faktiskt förutsätter att man beger sig ut på böljan ifall man är i besittning av en lämplig farkost. Det säger alltså sig självt att vi lade ut för att för n:te gången i rad försöka nå det hägrande målet, Villan i Koskö.

Skepparn har full koll!

Midsommarafton tillbringades på Wasa Segelförenings eminenta skärgårdshamn Port Djupkastet i glada vänners lag och fortsatt färd mot Skinnarfjärden företogs trots det lätta morgonregnet som inledde midsommardagen.

Midsommarregn

Hemfärden företogs i sydvästliga vindar som närmade sig kulingstyrka, endast "Folkbåtsflottiljen" var ute och trotsade det friska karaktärsdanande vädret. Det enda missödet var ett förolyckat aktertoft.

torsdag 14 oktober 2010

Lugnet före stormen

Damen ser ut att trivas!


Vi kommer alltid emellanåt att blicka tillbaka till sommarens höjdpunkter (vi har ju bara hunnit "sjösätta" vår skönhet ännu!). Men, för att inte glömma nuet och alla utmaningar vi står inför försöker vi uppdatera bloggen med dagsfärsk information.

Stiljte vid lunchtid idag. Vi begav oss till båtskjulet för att länsa Caramia på kvarglömda tillbehör så som skot, lack och olja. Allt måste bort innan minusgrader.

Vi passade även på att inviga våra nyfyndade retroglas. De hittades för en vecka sedan på en av stadens loppmarknader och gick för en tia. Kan låta dyrt (2,50€/glas), men stuket var genialiskt och 60-talet kändes ut i fingertopparna, så det saftiga priset glömdes snabbt. Att småsörpla sin varma dryck ur ett glas känns dessutom lite extra flott i jämförelse med de traditionella Orthex plastmuggarna. Glasen gör sig utomordentliga mot den vackra mahognyn vid pentryt.

I skrivande stund ljuder det i tornet utanför kåken. En rivig höststorm med 25 m/s i byarna. Så skönt att vår folka är i tryggt förvar!

Varm blåbärssaft med bulle. Glasen troligtvis 60-tal och made in England.

tisdag 5 oktober 2010

Tillbakablickar

Hösten är här och Caramia kurar åter igen i båtskjulet. Vi konstaterar så här i efter hand att sommaren visat sig från sin bästa sida. För att gardera oss inför vintern blickar vi tillbaka till förliga vindar, kluckande sommarkvällar och spännande nattseglatser. Men innan äventyren tar vid gör vi en avstickare till båtskjulet och vårens strapatser.

Listen i fören som verkade trött och sprucken i höstas fick efter renskrapning, oljning och ny fernissa ännu en chans efter 40 år i tjänst. Akterspegeln renskrapades enligt planen, oljades och fick fem eller sex varv Spinnaker Gold (på tok för lite!), men har man kommit en god bit in i juni och börjat längta till böljan så har man...



Äntligen var dagen med stort D framme och Caramia fick känna solens strålar mot skrovet. Det var mitten av juni. Bottnen var, som ses ovan, endast fläckmålad och bättrad från ifjol - ett smart miljöval som också gynnar skeppskassan!

Och så kanade även Caramia nerför slipen för att lägga sig i sitt rätta element. Hon vilade troget i två dagar för att den tredje tas i bruk under föreningens seglarskola. Observera det snövita däcket som fått ett nytt stryk Decolay.

söndag 25 april 2010

Det tar sig!

Då är det äntligen dags igen. Metviken och största delen av Stadsfjärden isfri. Om dryga veckan stundar vappen och 1 maj med struvor, majvippor och mjöd - givetvis. Fasta inslag i vårfirandet! Nu mot båtskjulet. Sjösättning närmar sig.

Citron, farinsocker, vatten och en smula jäst. Enligt många kan den finska "siman" och det svenska mjödet ändå inte likställas. Det tycks bero på honungens medverkan eller inte.

torsdag 4 februari 2010

Tre män i en båt

För att råda bot på midvinterns melankoli (så farligt är det de facto inte, vi är ju redan en modig bit inne i februari) kan man med fördel ta en loppisrunda. Mitt gebit är att rota bland de dammiga böckerna som övergivits av sina ägare och nu för en tynande tillvaro i diverse lådor och kartonger. Vad kan man då hitta? Snarare borde man kanske fråga sig vad man inte kan komma över?

Eller vad sägs om följande?

"Jag vet inte någon mera härlig känsla än att segla. Det kommer så nära flygning en människa än så länge kan komma - utom i drömmen. Den brusande vindens vingar tycks bära en framåt, man vet inte vart. Man är inte längre en stackars svag, pustande jordvarelse som mödosamt krälar fram på marken - man är ett med naturen! Ens hjärta slår mot naturens hjärta! Hennes underbara armar omslingrar en och trycker en till hennes bröst. Ens själ är ett med hennes, ens lemmar blir lätta. Luftens röster sjunger för en. Jorden tycks oändligt avlägsen och oändligt liten, och molnen ovanför ens huvud är ens bröder, och man sträcker armarna mot dem."

Jerome K. Jerome "Tre män i en båt", ursprungligen från 1889, med illustrationer av Gunnar Brusewitz (Bonniers 1962) är min nyaste kompanjon under mina fåtöljseglatser!