Salongsbord

Avsaknaden av ett salongsbord är ibland svår att bemästra. När det vill sig riktigt illa slänger jag en kökshandduk över den kemiska toaletten och försöker att inte tänka på vad det temporära bordet egentligen är ämnat för. Jag dukar upp, tänder stormlyktan och myser i skär träbåtsromantik. När middagen lagt sig slinker stämningen oförhappandes ut genom ruffluckans ventilationsgaller. Någon behöver visst på toa.

Är vädret glatt dukas det ofta upp på akterdäck eller aktertoft. Är man riktigt hugad breder man ut sig på bryggan eller på en varm klippa. Då tänker man inte ens på något som heter så underligt som, som... Var det salongsbord?

Idag ses menyn över för de två inkommande dagarna till sjöss. Och ja, de har lovat regn. Var i hela friden är vårt salongsbord?

s/y Grisslan

Ett axplock av salongsbord. Flera varianter tas gärna
emot som tips t.ex. i kommentarsfältet nedan.

(1) Träbåtsakuten
(2) s/y Virgo
(3) s/y Lotte
(4) s/y Alkan

Lill-Inga L-1

Foton från Finlands Folkbåtsförbund
På Facebook Suomen Kansanveneliitto

Folkbåtens historia är inte bara svenskarnas utan ända från begynnelsen har även finländarna haft sitt finger med i spelet. Hur vi sedan värnat om vårt träbåtsarv är ett annat kapitel. Kanske har vi ändå börjat komma till insikt.

Finlands första Folkbåt Lill-Inga, segelnummer L-1, byggd på Wilenius båtvarv 1942 restaureras äntligen efter många svängar på sjöfartsmuseet Merikeskus Vellamo i Kotka.

Lukt av gammal skuta?

Det årliga finskurandet är förbi. Vårt varma tips är att utrusta dig med svamp, trasa, disk- och tandborste samt en miljö- och trävänlig såpa utblandad med vatten. (OBS! Använd med fördel avlagda borstar för att få så mjuk front som möjligt.) Låt förluckan stå på vid gavel. Frisk luft gör susen! Kryp sedan in i förpiken, håll huvudet lågt och börja gnugga. Snabbt får du uppskattning av en nyfiken geting som granskande surrar in genom förluckan...

Slingra dig förbi bord, spant och kojstommar. Lämna inget till sitt öde. Fortsätt ut mot sittbrunnen i samma ivriga städanda. Gnugga, skura, putsa, pilla - upprepa likt ett mantra. För att inte förblindas av de skimrande lackytorna placerar du metodiskt solbrillorna på näsan.

Motsvarar resultatet målet? Då tar du itu med durkarna som otåligt väntar på land. Gnugga med svampen, stryk med trasan, låt stå. I väntan på inredning kan du dela lunchlåda i goda vänners lag. Som pricken på i:et skurar du också däcket. Nu är din träbåt i toppskick och luktar inte gammal skuta! Och glöm nu för all del inte att lämna skorna på land...

Onsdagssegling

Årets premiärtur företogs i strålande vackert försommarväder och friska vindar på omkring 7 m/s. Evenemanget var den andra deltävlingen om det ärorika Vasamästerskapet som under tio onsdagar under våren och hösten samlar både nya aspiranter och gamla banrävar för att göra upp om herraväldet på banorna.

Efter att med nöd och näppe hunnit till starten (eller nästan) och under vägen finjusterat både det ena och det andra samt monterat spinnakerutrustningen är inte en tredje plats alls fy skam.

Härligt var det!

The one

Tillfälligheternas tillfällighet gjorde att jag passerade en antikvitetsaffär som skyltade slutförsäljning. Slängde ögat på klockan och gjorde en osmidig U-sväng. Jag anade att något väntade på mig inne i den fullspäckade lagerlokalen. Och som jag sållade och gallrade, beundrade spejsade glasögon från fyra-fem årtionden tillbaka, kände vemod när jag bläddrade i familjealbum från 20-talet. Men längre in, på ett kantstött skrivbord, låg till min nyfikenhet några gamla sjökort ihoprullade - och favoriten, Nautisk Bibliotekskarta, en plansch av Tre Tryckare som jag tog under armen och gick ut.

Skeppslunch

Dagen har spenderats på klubben. Tack vare en delikat lunch med tillhörande dessert lyckades vi rigga Caramia utan varken större eller mindre problematik. En vår resulterade riggandet i att vi seglade hela sommaren utan maststrumpa - något vi försöker undvika i fortsättningen främst genom att låta strumpan sitta kvar på masten hela vintern.

Appropå delikat lunch. Existerar den multifunktionella mikropizzan i övriga Norden? Nedan förevisas ett exempel på hur man bäst avnjuter den simpla skeppslunchen kall. Tilläggas bör att den produceras i hela 15 000/h. Mysigt!

De första finska jordgubbarna och hemmagjorda
mandlar med vitchokladöverdrag.

Dags att myra!

Under sen gårdagskväll tog vi i bruk en gammal och beprövad metod. Vår käre vän och skeppare på folkbåten Vilja hade nämligen försett oss med en påse sågspån. Det var dags att myra! Vi kartlade läckande områden i bordläggningen för att sedan surra fast ett plastämbar i båtshaken och fylla det till hälften med sågspån. Ett stadigt grepp om båtshaken och ämbaret trycktes ner under vattenytan så nära skrovet som möjligt. Sågspånen tog sig strategiskt ur ämbaret och sögs in mot bordläggningen. Vi väntade några minuter och noterade utmärkt resultat. "Så här gjorde de gamla vikingarna." konstaterade vi förnöjt och önskade Caramia god natt.

Att myra härstammar från tider då man offrade myrstacken för sin läckande träbåt.

Hög vattenlinje

Vi kan bara konstatera att folkbåten är ett mycket trivsamt och vackert släkte. Trots att Caramia i förrgår låg lite obekvämt på nosen kunde man inget annat än vara stolt över henne. Hon är en tuffing att räkna med!

Äventyret

Några varma vårdagar har väl också vi här på finska västkusten förunnats med eftersom vårrustningen nu nått sin kulmen och Caramia återigen stiftat bekantskap med sitt rätta element.

Det är något särskilt med sjösättning, på något sätt så definitivt. Början på äventyret, något nytt och spännande. Samtidigt funderar man om man faktiskt är redo, om man kommit ihåg allt det viktiga och det man prioriterat bort och förträngt dyker på nytt upp ur det undermedvetna. Så är det väl med allt man åtar sig här i livet, var sak har sin tid och troligen är man aldrig riktigt redo för äventyret.

Att ha träbåt är ett oändligt äventyr och om farhågorna om flytförmågans vara eller inte vara kombineras med "berg-o-dalbane"-turen nerför rälsen kan nog åtminstone jag hoppa över Wasalandia eller Borgbackens nöjesfält i sommar.

Kort och gott kan alltså sjösättningen konstateras vara ett fullbordat faktum. Under skrivande stund flyter Caramia redan vid sin egna bryggplats efter en natt på vaggan i marvattnet och nu med lite flythjälp av pumpen som troligen kan lyftas iland i morgon bitti.

Sommarens äventyr är här!

Tack M för de fina fotografierna!

Tisdagsdilemma

Lackeringen är slutförd och vi står i valet att sjösätta i övermorgon eller nästa vecka. Små finjusteringar kvarstår, men är det inte alltid så...?

För att göra längtan och tillvaron lite
svårare - Caramia under spinnakersegling.

Försomrig entusiasm

Trots att stegarna bjudit in till knog har det kyliga vårvädret satt käppar i hjulen. Snart är det ändå dags - första sjösättningen sker på lördag. Då lösgör sig äntligen skorvarna för att klyva vattenytan med en försomrig entusiasm. Inne i skjulet väntar vi bara på lackväder. Prognosen för helgen låter dock lovande. Vågar man hoppas?

Söndag i sängen hos mig

Vissa morgnar är alldeles oerhört särskilda och då är det klokt att ha en överraskning eller två. Imorse drog jag följande två dyrgripar ur kuddvaret:

Det näpna verket Segel genom Sekler (1962) av Sam Svensson, vackra illustrationer av Gordon Macfie. Förra ägaren hade läst med varsam hand och stuckit in noga utvalda urklipp bl.a. från DN 1961, Svenska Dagbladet 1969, 1978 och 1982. Ett urklipp handlar t.ex. om det klassiska sjömysteriet halvbriggen Mary Celeste som 1872 hittades drivande ute på Atlanten med alla segel satta, fyllda lastrum men utan en själ ombord.

Den andra rariteten är Kungliga Sjökrigsskolans Lärobok i Navigation från 1945. Vi noterar att Caramias egen Jokamiehen merenkulunopas (1958) får konkurrens - och en del komplettering.

"Nu äro alla segelfartyg borta ... och överallt på stora och små hav har man glömt bort att segla, och där blåsa nu oräkneliga naturkrafter bort till ingen som helst nytta."

Segel genom Sekler